När företag ska ta sig an sina GHG Scope 3-utsläpp uppstår ofta samma fråga:
ska vi börja med produktspecifik data från LCA eller EPD, eller är det bättre att starta mer övergripande med generell (schablon-)data?

Det korta svaret är: det beror på.
Det längre – och mer användbara – svaret handlar om kravbild, drivkrafter och hur mogen organisationen är i sitt hållbarhetsarbete.

GHG Scope 3 omfattar utsläpp i hela värdekedjan, ofta med begränsad tillgång till detaljerad data. Därför finns det flera rimliga angreppssätt.

Vissa företag, som Essem, har valt att börja med produktspecifika EPD:er för sina största produktgrupper. Det var ett strategiskt val baserat på en tydlig förväntan om ökad efterfrågan på EPD:er från kunder och marknad. I sådana fall blir LCA och EPD ett naturligt nav även för Scope 3-beräkningen.

Andra företag saknar tillgång till produktspecifik LCA-data i ett tidigt skede. Då är generell data ofta den mest effektiva startpunkten.

Om det inte finns specifik data från genomförda LCA:er används ofta schablondata, till exempel för råmaterial eller inköpta varor.
Detta är en fullt accepterad och ofta nödvändig start för en GHG Scope 3-beräkning

Fördelarna med generell data är att den:

  • ger en helhetsbild av var utsläppen finns i värdekedjan
  • gör det möjligt att prioritera rätt – vad är stort och smått?
  • skapar ett faktabaserat underlag för nästa steg

Att använda mer specifik data i en GHG Scope 3-beräkning gör det möjligt att komma närmare verkligheten. Med data från LCA eller EPD kan företag:

  • förstå utsläppen på produkt- eller materialnivå
  • ta fram mer träffsäkra strategier och åtgärder
  • i många fall se att de faktiska utsläppen är lägre än vad schablondata visar

Det är också vanligt att kraven på detaljerad data ökar över tid – från kunder, lagstiftning och rapporteringsramverk som CSRD.

På Miljögiraff rekommenderar vi ett iterativt förhållningssätt till GHG Scope 3-data.
Det viktigaste är att börja, inte att allt är perfekt från start.

En iterativ process innebär att:

  • man sätter en rimlig ambitionsnivå utifrån resurser och behov
  • datakvaliteten förbättras stegvis där det gör störst skillnad
  • analysen används aktivt för att styra nästa fördjupning

Det är också vanligt att kraven på detaljerad data ökar över tid – från kunder, lagstiftning och rapporteringsramverk som CSRD.

Ett sätt att strukturera arbetet är att se det som tre kompletterande nivåer:

Baslinje för hela Scope 3: Komplett men generell data som ger överblick och prioritering

Fördjupning av de största utsläppsposterna: Mer specifik data men inte heltäckande. Fokus på exempelvis de 10 viktigaste materialen eller inköpen

Fullständig LCA för nyckelprodukt: Hög datanoggrannhet. Specifik och komplett som stöd för EPD, produktutveckling och strategiska beslut.

Valet mellan generell och produktspecifik data är inte ett antingen-eller.
För de flesta företag är den mest effektiva vägen framåt att kombinera båda, över tid.

GHG Scope 3-beräkningar ska inte bli ett hinder för handling. De ska vara ett beslutsstöd – som utvecklas i takt med organisationens kunskap, krav och ambition.