Miljöpåverkanskategorier i LCA – så förstår vi miljöpåverkan

Livscykelanalys (LCA) är den etablerade metoden för att analysera en produkts eller tjänsts sammanlagda miljöpåverkan genom hela livscykeln. Syftet är att skapa en heltäckande och vetenskapligt robust bild av hur en produkt påverkar klimat, mark, vatten och resurser. Eftersom miljöpåverkan är komplex och uppstår på många olika sätt räcker det inte att använda en enda indikator—som exempelvis klimatpåverkan—för att beskriva helheten. Därför använder LCA-metoder flera olika miljöpåverkanskategorier. Kategorierna kan skilja sig beroende på vilken beräkningsmetod som används i studien.

Klimatpåverkan är bara en del

Klimatpåverkan (Climate Change – Global Warming Potential) är den mest välkända och mest kommunicerade kategorin inom hållbarhetsarbete. Men klimatpåverkan är bara en del av en produkts totala miljöpåverkan, och ibland inte den mest väsentliga. För att förstå hur produkter och tjänster påverkar de planetära gränserna, och för att kunna navigera inom ett hållbart “safe operating space”, behöver vi ta hänsyn till flera relevanta miljöaspekter – från toxicitet och resursutarmning till vattenanvändning och markpåverkan. Bilden nedan visar hur vi kan koppla resultat från LCA till de planetära gränserna.

Miljöpåverkanskategorier i Environmental Footprint 3.1

Environmental Footprint 3.1, EF, är exempel på metod som kan användas för att beräkna miljöpåverkan av ett flöde. Metoden använder flera kategorier för att visa miljöpåverkan. EF är framtagen av EU och krav att använda i bland annat Product Environmental Footprint, PEF, studier. En LCA gjord med denna beräkningsmetod ger ett resultat per kategori, se exempel i tabellen nedan på hur LCA resultat beräknat med EF 3.1 metoden kan se ut sk. Midpoint. Detta kan vara svårt att ta till sig och förstå vad som påverkar mest. EF använder därför så kallad normalisering och viktning för att översätta resultaten i de olika miljöpåverkans-kategorierna till ett gemensamt mått – en Single Score.

Normalisering innebär att varje kategoris resultat sätts i relation till EU:s totala årliga miljöbelastning för just den kategorin. Efter normalisering viktas kategorierna. Viktningen speglar EU:s miljöpolitiska prioriteringar, hotnivåer för olika miljöproblem och vetenskapliga expertbedömningar.

I bilden nedan presenteras ett resultat i sk Single score. Vi ser att Resource use, fossils är den mest betydande miljöpåverkanskategorin för den analyserade produkten, följt av Resource use, minerals and metals och därefter Climate change. De övriga kategorierna bidrar i mindre utsträckning till den totala miljöpåverkan enligt EF 3.1. Single Score-resultatet hjälper oss alltså att snabbt identifiera vilka miljöaspekter som dominerar och var förbättringsåtgärder har störst potential.

EF-metoden är ett exempel på beräkningsmetod som hjälper oss förstå miljöpåverkan av ett flöde i flera miljöpåverkanskategorier. En annan vanlig metod är ReCiPe. ReCiPe beräknar miljöpåverkan i 18 olika kategorier likt EF-metoden men istället för att använda EU som referens för att få fram ett Single Score, kopplas resultatet till vetenskapligt utvecklade skadefaktorer på människors hälsa, ekosystem och resursutarmning. Vilken metod som används beror på syftet med studien.