Konceptet lanserades 2009 av Johan Rockström och forskarkollegor vid Stockholm Resilience Centre och har sedan uppdaterats 2015 och 2023. År 2025 är planetära gränser etablerade som ett av de mest inflytelserika vetenskapliga ramverken för hållbar utveckling och en central referens inom både FN-systemet och EU:s miljö- och hållbarhetspolitik.

Hur togs modellen fram?

Forskargruppen, ledd av Johan Rockström och Will Steffen, utgick från frågan: Vilka processer i jordens system är så grundläggande att de sätter ramarna för mänsklig utveckling – och hur nära är vi att överskrida dem?

För varje process definierades:

• Kontrollvariabler – mätbara indikatorer, till exempel CO₂-halt i atmosfären eller kväveflöden i jordbruket.
• Tröskelvärden – nivåer där forskning visar att systemen riskerar att tippa över.
• Säkerhetsmarginaler – buffertzoner som tar hänsyn till osäkerhet, regional variation och systemens komplexitet.

Utifrån dessa parametrar görs en samlad global bedömning av om mänskligheten befinner sig inom eller utanför det säkra handlingsutrymmet.

Ramverket bygger på Earth System Science – synen på jorden som ett nätverk av tätt sammankopplade system med starka återkopplingar. Sedan 2009 har metoden utvecklats stegvis: 2015 förfinades modellerna för markanvändning och biosfärens integritet, och 2023 uppdaterades sötvattengränsen till att omfatta både blått vatten (yt- och grundvatten) och grönt vatten (markfukt). Samtidigt kvantifierades gränsen för nya substanser – såsom kemikalier, plaster och andra syntetiska ämnen – för första gången.

Läget idag? Sju av nio planetära gränser är överskridna

Sammanvägda analyser som används i forskningen 2025 visar att sju av nio planetära gränser nu bedöms vara överskridna. Det gäller:

• Nya substanser (kemikalier och syntetiska ämnen)
• Klimatförändringar
• Biosfärens integritet (biologisk mångfald)
• Markanvändning
• Biogeokemiska flöden (kväve och fosfor)
• Sötvatten förändring
• Havsförsurning

Ozonskiktet fortsätter däremot att återhämta sig och är ett ofta lyft exempel på hur internationell samverkan och tydlig reglering kan fungera i praktiken. Havsförsurning ligger fortfarande nära sin gräns, och aerosoler utgör ett växande problem i flera regioner. Modeller pekar på att belastningen på jordens system riskerar att öka ytterligare fram till 2050 om omställningen inte accelererar.

Från “bara CO₂” till helhetsbild med hjälp av livscykelanalys

Livscykelanalys (LCA) är ett etablerat verktyg för att mäta en produkts eller tjänsts totala miljöpåverkan – från råvaruutvinning till användning och slutskede. Metoden Environmental Footprint (EF 3.1) omfattar 16 miljöpåverkanskategorier, däribland klimatpåverkan, mark- och vattenanvändning, försurning, övergödning, toxicitet och resursutarmning. Tillsammans speglar dessa flera av de planetära processer som håller jorden i balans.

Forskningen går nu mot att i allt högre grad koppla LCA-resultat direkt till de planetära gränserna genom metoder som PB-LCA (Planetary Boundaries LCA). I stället för att enbart jämföra produkter eller alternativ med varandra ställs en mer grundläggande fråga: Ligger denna produkt, tjänst eller verksamhet inom sin rättvisa andel av planetens säkra handlingsutrymme?

På så sätt kan företag använda LCA som ett strategiskt verktyg för att styra investeringar, innovation och produktutveckling i linje med planetens gränser – inte bara för att minska utsläpp, utan för att bidra till verklig systemomställning.

Varför är uppföljning mot planetära gränser viktig för företag och samhälle?

Att följa upp hur verksamheter påverkar de planetära gränserna handlar om mer än miljö. Det rör riskhantering, styrning och långsiktig framtidsförmåga. När ekosystem överutnyttjas är det i slutändan människors ekonomiska och sociala förutsättningar som påverkas.

Att förstå sin miljöpåverkan ger ett bättre beslutsunderlag på flera nivåer:

• Risk och resiliens: Överskridna gränser ökar risken för torka, resursbrist, leveransstörningar och prisvolatilitet. Företag som har koll på sina flöden och beroenden står bättre rustade.
• Styrning och krav: EU-regelverk som CSRD, EU-taxonomin, CSDDD och Ecodesign-förordningen gör strukturerad uppföljning av miljöpåverkan affärskritisk.
• Strategi och innovation: En bred LCA-baserad analys synliggör var åtgärder ger störst effekt och var målkonflikter uppstår, till exempel mellan klimatpåverkan och markanvändning.

Kort sagt: att styra verksamheten inom planetens gränser är en förutsättning för långsiktig konkurrenskraft och legitimitet.

Det som behövs nu är innovation inom planetens ramar

Att vi har passerat flera planetära gränser betyder inte att loppet är kört. Om vi vill säkra kommande generationers handlingsutrymme krävs en snabbare, mer riktad omställning – och den är både nödvändig och möjlig. Nedan presenteras fokus för innovation inom planetens gränser inom stora sektorer.