
Vilken klimatpåverkan har svensk ull?
Vilken klimatpåverkan har svensk ull?
Ull har ett mycket högt klimatavtryck jämfört med med andra textila fibrer när vi utvärderar det med LCA. The Swedish Wool Initiative vände sig till oss på Miljögiraff för att förstå varför det är så. Vi har genomfört en studie där vi tittat närmare på hur man kan beräkna miljöpåverkan och specifikt klimatpåverkan från produkter tillverkade av svensk ull med hjälp av livscykelanalys (LCA).
Målet med studien är att förklara varför resultaten kan skilja sig så mycket mellan olika analyser. En stor anledning till att resultatet skiljer sig så mycket beror på att man kan fördela miljöpåverkan mellan kött, ull och andra produkter från fårfarmen enligt olika principer
Som utgångspunkt har vi tittat på två nuvarande svenska värdekedjor för ull och ett framtidsscenario där värdekedjan är mer integrerad. Oavsett värdekedjorna så är det alltid själva uppfödningen och ullet som råvara som har den största negativa påverkan på den slutgiltiga produkten. Studien visar på brister i dagens bakgrundsdata och metoder som behöver förbättras för att vi ska kunna ta fram rättvisa och transparenta miljövarudeklarationer (EPD) för svensk ull i framtiden.
Arbetet har resulterat i både nya insikter och viktiga frågor kring hur vi räknar på och värderar hållbarhet kopplat till ett levande material.
Klimatpåverkan från får till färdig produkt
Analysen visar tydligt att den största delen av ullens klimatpåverkan sker redan på fårfarmen. Det handlar framför allt om metanutsläpp från idissling, foderproduktion och hantering av gödsel. Men när man beräknar klimatpåverkan för en produkt av ull uppstår en central fråga: hur ska utsläppen fördelas mellan de olika produkter som fåren ger oss kött, ull, skinn och ibland andra biprodukter?

Detta är kärnan i begreppet allokering, en metodfråga inom LCA som kan förändra resultatet radikalt. I Miljögiraffs beräkningar prövades flera sätt att fördela påverkan.
- En ekonomisk allokering, där produkternas marknadsvärde styr fördelningen, resulterar i ett klimatavtryck på omkring 4–6 kg CO₂e per kilo ull.
- En fysisk allokering baserad på proteinproduktion ger istället upp till 43 kg CO₂e per kilo ull.
Skillnaden är stor – och visar att metodvalet påverkar inte bara siffrorna, utan också hur vi uppfattar ullens klimatpåverkan och värde. Idag används båda metoderna vilket gör det svårt att jämföra.
LCA som verktyg – styrkor och begränsningar
LCA är idag den bästa metod som finns för att mäta miljöpåverkan, men den är inte utan brister. Att mäta miljöpåverkan för levande och förnyelsebara material är en utmaning med metoden.
Metodiken är utformad för att analysera industriella system, där processer och resursflöden kan kvantifieras tydligt. När den tillämpas på jordbruk och naturbaserade näringar, som svensk fårhållning, blir bilden mer komplex.
Dagens standarder – som ISO 14040-44, fångar inte in naturvård, biodiversitet eller kulturella värden.
Men dessa aspekter är centrala för svensk ullproduktion. Betande får bidrar till öppna landskap, artrika marker och ett levande kulturlandskapnyttor som i dag står utanför LCA:s ramar. LCA kan visa var påverkan sker, men den kan inte ensam avgöra om ett material är hållbart.
Den svenska kontexten – från biprodukt till värdeskapare
I Sverige ses köttet oftast som den primära produkten från fårfarmen, medan ullen betraktas som en biprodukt. Detta påverkar hur utsläppen fördelas och i förlängningen hur vi värderar ullen. Men svensk fårhållning är mer än köttproduktion. Den handlar också om naturvård och ekosystemtjänster. En möjlighet som vi på Miljögiraff ser det är att göra en ekonomisk allokering – där även dessa värden får uttryck i siffror kan ge en mer rättvis bild av helheten.
Vi måste se bortom klimatpåverkan – och ta vara på hela fåret
I dag ligger fokus ofta på klimatdata och koldioxidutsläpp när vi jämför material. Där hamnar ullen högt – det går inte att komma ifrån, för den har en hög klimatpåverkan jämfört med andra material. Men om vi bara stirrar oss blinda på siffrorna riskerar vi att missa helheten.
Vi behöver bredda samtalet och börja prata om fårens verkliga värde – hur de bidrar till naturvård, biologisk mångfald och levande landskap. När vi mäter klimatpåverkan bör vi också fråga oss vad vi egentligen värderar mest: är det produkten, landskapet eller hela systemet runt omkring?
För att komma vidare måste vi skapa gemensamma och verklighetsnära regler för hur vi räknar på ull. LCA-metoden ska inte vara ett facit, utan ett verktyg för att förstå materialens påverkan och potential.
Vi behöver också ta tillvara allt som fåret ger oss ull, kött, skinn och naturvård och sluta låta något gå till spillo. Genom att skapa incitament för att ha får även för naturvårdens skull kan vi bevara både ekosystem och kulturarv.
Sverige ska kanske inte bli en stor ullnation, men vi kan förvalta de resurser vi redan har och maximera värdet av våra får.
Har ni frågor om studien eller intresserade av att göra LCA?
Tveka inte att höra av er!


