Vilken klimatpåverkan har svensk ull?

Ull har ett mycket högt klimatavtryck jämfört med med andra textila fibrer när vi utvärderar det med LCA. The Swedish Wool Initiative vände sig till oss på Miljögiraff för att förstå varför det är så. Vi har genomfört en studie där vi tittat närmare på hur man kan beräkna miljöpåverkan och specifikt klimatpåverkan från produkter tillverkade av svensk ull med hjälp av livscykelanalys (LCA).

Målet med studien är att förklara varför resultaten kan skilja sig så mycket mellan olika analyser. En stor anledning till att resultatet skiljer sig så mycket beror på att man kan fördela miljöpåverkan mellan kött, ull och andra produkter från fårfarmen enligt olika principer

Som utgångspunkt har vi tittat på två nuvarande svenska värdekedjor för ull och ett framtidsscenario där värdekedjan är mer integrerad. Oavsett värdekedjorna så är det alltid själva uppfödningen och ullet som råvara som har den största negativa påverkan på den slutgiltiga produkten. Studien visar på brister i dagens bakgrundsdata och metoder som behöver förbättras för att vi ska kunna ta fram rättvisa och transparenta miljövarudeklarationer (EPD) för svensk ull i framtiden.

Arbetet har resulterat i både nya insikter och viktiga frågor kring hur vi räknar på och värderar hållbarhet kopplat till ett levande material.

Analysen visar tydligt att den största delen av ullens klimatpåverkan sker redan på fårfarmen. Det handlar framför allt om metanutsläpp från idissling, foderproduktion och hantering av gödsel. Men när man beräknar klimatpåverkan för en produkt av ull uppstår en central fråga: hur ska utsläppen fördelas mellan de olika produkter som fåren ger oss kött, ull, skinn och ibland andra biprodukter?

Detta är kärnan i begreppet allokering, en metodfråga inom LCA som kan förändra resultatet radikalt. I Miljögiraffs beräkningar prövades flera sätt att fördela påverkan.

  • En ekonomisk allokering, där produkternas marknadsvärde styr fördelningen, resulterar i ett klimatavtryck på omkring 4–6 kg CO₂e per kilo ull.
  • En fysisk allokering baserad på proteinproduktion ger istället upp till 43 kg CO₂e per kilo ull.

Skillnaden är stor – och visar att metodvalet påverkar inte bara siffrorna, utan också hur vi uppfattar ullens klimatpåverkan och värde. Idag används båda metoderna vilket gör det svårt att jämföra.

För att komma vidare måste vi skapa gemensamma och verklighetsnära regler för hur vi räknar på ull. LCA-metoden ska inte vara ett facit, utan ett verktyg för att förstå materialens påverkan och potential.

Vi behöver också ta tillvara allt som fåret ger oss ull, kött, skinn och naturvård och sluta låta något gå till spillo. Genom att skapa incitament för att ha får även för naturvårdens skull kan vi bevara både ekosystem och kulturarv.

Har ni frågor om studien eller intresserade av att göra LCA?

Tveka inte att höra av er!